Ballantine´s del 1

Näst ut i vår resa genom ämnet blended whiskey står nu ett av världens känstaste whiskeymärken, Ballantine, vars historia sträcker sig tillbaka så långt som år 1827 när lantbrukarsonen George Ballantine valde att öppna upp en liten butik där han bland annat sålde en rad olika whiskeysorter till sina kunder, utöver de vanliga produkterna butiken erbjöd. 38 år senare, under 1865 hade populariteten för Georges butik och produkter ökat så pass att han överlät driften av butiken till sin äldste son så att George själv kunde öppna ett större ställe i den skotska staden Glasgow där fokuset enbart låg på vin och spritförsäljning. Intresset för hans butik och utbud var vid det här laget internationellt och han försåg bland annat kungligheter. Men det som verkligen fick hans verksamhet på kartan var när han började tillverka sin egen blended whiskey, något som lockade in familjens andra son, George junior, in i industrin. Whiskeyn som fadern producerade såldes under varumärket George Ballantine and Son Ltd och intresset för denna whiskey var enormt så pass att man tvingades öppna ett stort lager för att kunna tillmötesgå efterfrågan internationellt. 54 år efter att George senior hade öppnat sin butik drog han sig tillbaka från familjeföretaget och överlät verksamheten till George junior. Tio år senare, 1891 gick sedan George senior bort vid 83 års ålder.

Verksamheten säljs

Under sonens regi fortsatte familjeföretaget att växa och affärerna kunde inte ha varit bättre. Man såg en allt större och större efterfrågan av produkten och hade stundoms svårt att förse alla med sina produkter. Trots detta valde familjen att sälja av verksamheten under 1919 till firman Barclay and McKinlay som såg den stora potentialen med detta varumärke. Med fokus på verksamhetens goda rykte och dess starka varunamn började de nya ägarna att koncentrera sig på att fortsätta utvecklingen av varumärket och göra Ballentines till ett namn synonymt med blended whiskey av hög kvalité vilket man också lyckades med. Men när behovet av ökade resurser uppstod för att kunna konkurrera på den allt tuffare internationella marknaden valde ägarna att sälja verksamheten vidare till ett kanadensiskt företag som satt med en lång erfarenhet inom industrin och med de resursers som behövdes. Försäljningen till Hiram Walker Gooderham & Worts genomfördes under 1937 och samma år som man köpte Ballentines började man fokusera sig på att införskaffa nya anläggningar så man kunde säkerställa produktionen och volymerna som behövdes tillverkas, vilket resulterade i att man köpte upp destilleriet Miltonduff and Glenburgie Distilleries samt att man det den största anläggningen i hela Europa vid Dumbarton. Under 60-talet valde man från företagets sida att fokusera på den europeiska marknaden, som fortfarande var en relativt outforskad marknad för skotsk whiskey och blott fem år senare hade man tagit stora marknadsandelar i området, vilket såg produktionen öka ytterligare.

Men det som påverkade företagets verksamhet allra mest och som drev den internationella kännedomen för varumärket kom under mitten på 80-talet. Varumärket utsågs då som det främsta whiskymärket i Europa och det tredje största i världen.